Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
fullt, meget vått. Han skrek med ophisset stemme:
«Nu går båtene, kaptein.»
Og igjen hørte han den stemmen, anstrengt og
svak, men med en virkning av stillhet som trengte
sig inn i den veldige uro av larm, som om den
kom fra et fjernt, fredfullt sted hinsides stormens
mørke øde; igjen hørte han en manns stemme —
den spinkle, uovervinnelige lyden som kan rumme
en uendelighet av tanke og vilje og hensikt, som
skal tale tillitsfulle ord på den ytterste dag når
himlene faller og rettferdigheten fullbyrdes — igjen
hørte han den, og den ropte til ham, likesom langt,
langt bortefra: «Godt.»
Han trodde at han ikke hadde greid å gjøre sig
forstått. «Båtene våre — båtene sier jeg — båtene!
To gått!»
Den samme stemmen, bare en fot fra ham og dog
så fjern, skrek, som riktig var: «Ingenting å gjøre
ved det.»
Kaptein Mac Whirr hadde ikke vendt ansiktet
sitt, men Jukes opfanget ennu nogen ord i blesten.
«— Hvad kan De vente — når vi hugger oss
gjennem — slikt — må la — noget efter sig — det
er klart.»
Årvåkent lyttet Jukes efter mer. Ingenting mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
