Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Verner. Det är ju ej den rätta; Herr öfversten
tar fel ...
Öfversten. Tar fel? Hur så?
Verner (pekande pä Lotta.) Der står min brud.
Öfversten. Nej, det är Lotta,, detta. Ni just tar
fel.
Verner. Jag känner väl ändå Min egen käresta bland
dessa tvenne. Den andra damen har jag aldrig sett.
Öfversten. Ah, hvad är det? Ni har ju tält med
henne
Och allting är ju rigtigt förberedt? Hon gaf er ju
sitt ja?
Verner. Nej, icke denna. Det var den äldsta, det.
Öfversten. Jag må väl känna Att hon också är
äldst.
Verner. Ja, det må vara, Men henne har jag aldrig
friat till.
Öfversten. Hva-hvad behagas? Icke det?
Ni vill Väl aldrig vara djerf nog att förklara Allting
för skämt? - Säg, Henrietta, du!
Henrietta. Jag ser den herrn för första gången nu.
Öfversten. Hvad nu i Herrans namn? Se noga på
Din fästman, barn! Det här är herr Brienne.
Robert (afsides). Nu lär maskraden snart en ända
få.
Henrietta. Jag vet det, pappa! Men det är ej
denne Som har . . . (hejdar sig.)
Öfversten (häftigt). Som har? Har hvad?
För all
del svara!
Henrietta. . . . Bedt om min hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
