Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Ett enda hvalf med murgrön på Predikar hvad det var
ändå!
»Han släpar kåpan der han skrider Igenom templets
pelargång, Sjelf afskydd, liksom han ej lider De
helga kyrkobrukens tvång. Men när mot hvalfvet hymnen
stiger Från munkarne, sin väg han går Och vid en
ensam lampa står I vapenhuset qvar och tiger Och
dröjer till dess allt är slut, Gör sjelf ej bön,
men hör den ut. När sedan i den dunkla gången Han
slår tillbaka kapuschongen, Så ser man hur hans
svarta hår Omkring den bleka pannan står, Som låge
krusadt der med tången Hvad svartast fans af yngel,
som. På furiehufvud nånsin kom; Ty soin han vägrar
klostereden, Får håret hänga kring hans hals, Fast
han i öfrigt följer seden; - Och det är ej af fromhet
alls, Men bara högmod, som han riktat Ett kloster
der han ej ens biktat. Se nu - då sången hög och ren
Står upp och likasom förklaras - Hans gula anlet,
hårdt soin sten, Der trots och ångest sammanparas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
