Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Hjelp, Sanct Franciscus, du! Förbjud Hans hand
att röra altar vecken, Så himlen icke ined ett tecken
Bevittnar, att han hädat Gud! Ty är den onde funnen
vorden I dödlig hamn, så är det han; Jag svär, så
visst min tro är sann, Att sådan uppsyn aldrig kan
Från himlen komma eller jorden.
Nog älska veka lynnen ock,
Men ej till fanatism ändock,
För känsliga och små tillika
Att ej i rattan tid ge vika;
Och blott den starke träffas, han,
Så djupt att han ej botas kan.
Den råa malmen måste flamma
I ugnen innan den kan få
Sin röda glans, men mjuknar då
Och smälter, fast ännu densamma;
Så kan den härdas som man vill,
Hvad helst man nu vill ha den till,
Som harnesk till ett skyddsvärn, eller
Som klinga, om det anfall gäller;
Men om den hamras till stilett,
Så åkte man på eggen rätt!
Så hvad passionen värmt om sider
Det formar qvinnans konst och smider,
Och hjertat, helst der det är hårdt,
Tar formen an, om också svårt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
