Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Hans panna lagts i veck och talte klart
Om lidelser, men lidelser som farit,
Vulkanen slocknat under detta skal,
Nu var det köld och stel förnämhet bara,
Förakt för hvad förbindligt ville vara,
En blick, som tanken qvickt ur andra stal,
En spetsig tunga, gadden åt ett hjerta
Som verlden stungit till oläklig smärta
Och som nu stinger som på lek, men så
Att det blir sår af, hur man låtsas må;
Och under detta, som han strax förrådde,
Ett dunkelt något, dit ej öga nådde.
All verldens dröm, förverkligad hos få,
Magt - kärlek - ära - icke längre sådde
Sin traktan och sin oro i hans själ,
Fastän det sågs de gjort det nyss likväl,
Ty stundtals fick hans anlet uppenbarligt
Ett uttryck, blixtlikt, djupt - inen oförklarligt.
6.
Sitt flydda lif kom han ej gerna på
Och talte ej för hvarjom och för enom
Om vilda engder, som han rest igenom
Allén - och okänd, som han lät förstå.
Likväl han måste gjort erfarenheter
Bland fjerran folkslag och lokaliteter,
Fast han höll inne helst med hvad han lärt,
Som vore det ej ens omtalan vardt,
Och vardt han ansatt utaf en och annan,
Så teg han tvärt och drog till sammans pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
