Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
En grämelse, som hågen hatfull gjorde, För det han
älskat högre än han borde.
18.
Han såg på allt föraktligt ned, och kallt,
Som om han pröfvat re’n och lidit allt,
Stod som en främmande i lifvets vimmel,
En vilsen ande, slungad ur sin himmel,
Iribillningskrank och skapande på nytt
De faror han, af slumpen gynnad, flytt,
Fast fruktlöst, då de voro för hans hjerta
Till hälften vällust än, till hälften smärta.
Så skapt för kärlek, som man sällan kan
Få skåda en bland stoftets millioner,
Han om det goda drömt, till dess som man
Han gäckad togs ur gossens illusioner;
Och se’n han jagat efter skuggor blott
Och spilt den kraft, för högre mål han fått,
Se’n eldiga passioner sjelfförvålladt
Hans bana med förstöring öfversållat
Och se’n han ofvanpå en stormig dag
I delo kommit med sitt bättre jag -
Högdragen än, han sina händer tvådde
Och sina fel naturen förebrådde,
Som oss ined kött beklädt olyckligtvis,
Vår själ till last och maskarne till spis,
Till dess han ondt från godt knappt kunde skilja
Och tog för ödets skickelse sin vilja.
För hög för vanlig sjelfviskhet, han lätt
Sin egen fördel offrade för andras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
