Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så i ögonblicket stinger —
Hvad under, om så löslig grund
Sjönk för bedröfvelsen en stund?
Det var som fästet vred sig ständigt,
Som jorden undanvek behändigt,
Som om jag sjelf till marken föll,
Men jag tog miste: tåget höll.
Jag kände mina fibrer brunno —
Jag himlen såg af skyar full,
Som likt ett väldigt spinnhjul spunno,
Och träden raglade omkull;
Sist sprang en blixt förbi mitt öga,
Så blef det mörkt. Jag påstår fritt
Att det från döden skilde föga.
Bedöfvad af min vilda ridt
Jag kände mörkret kring mig famla
Och sökte hålla mig vid sans
Och åter mina sinnen samla,
Fast ingen möjlighet det fans.
Det var som vräktes du på hafven
Uppå en planka — än begrafven
Och öfversköljd, så lyft ibland
Och slungad mot en öde strand.
Det flämtade, mitt lif, som lågor
De der bak ögonlockens ring
I nattens dunkel fladdra kring,
När hjernan lider feberplågor;
Det gick dock öfver, lindrigt nog,
Men det en yrsel med sig drog,
Som skulle göra mig bekymmer,
När det en gång på allvar skymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
