Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och lik en vänlig stjerna vinka.
Om blott en lyktman följt min stig
Och gjort sig lustig öfver mig,
O, hur det skulle gladt mig stilla,
Fastän jag vetat det var villa!
Det hade påmint mig ändå
Om någon mensklig vrå.
16.
»Det bar å stad — fast ej så våldsamt.
Men trögare och återhållsamt,
Ty hästen löddrade af fart
Och var försprungen snart.
En sjuklig pojke kunde selat
Och ledt min vilde hvart han velat —
Men jag var bunden, jag;
Nu var han spak, nu var han sedig,
Men om jag också varit ledig,
Så var jag dock för svag.
Jag slet och ryckte jemt i strecken,
Men icke löstes de ett tecken,
De voro knutna hårdt
Och skuro in i kroppen bara,
Så jag lät snart försöket fara,
Ty det blef mig för svårt.
Det led dock med min ridt, den bråda,
Fast intet mål var än att skåda.
En strålring tycktes solen båda —
Men ack, hur trögt hon skred!
Det var som om den gråa dimma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
