Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
Bland videfransar,
Som blixtens f j ät
Ur molnet höga
Så gnistrar det
Ur fransadt öga.
En stridshingst vid trumpetens skräll,
Ett lejon vid gevärets smäll,
En kunglig blodhund, som förskräckes
Utaf det styng, som mättadt var
Men rigtningen förfelat har,
Så fort ej till besinning väckes
Som han, som denna ed förnam
Och hvars passion bröt våldsamt fram.
»Nu, flicka, är du min, min ensamt,
För jorden och för himmelen,
Och denna ed, som svors af en,
Förbinder begge två gemensamt,
Ett löfte, som har trygghet gett
Ät flera hufvuden än ett -
Nej, rygga ej, min vackra franka,
Jag ej ditt allra minsta hår,
Som buckligt öfver pannan står,
Med vett och vilja skulle kränka
För allt det guld, som myllats har
I grottorna vid Istakhar.
I morse skyar skockats hade
Och skymford föllo, skur på skur,
Och kruka, tror jag, Giaffir sade;
Men jag har fått en ny natur,
Se’n du din hand i Selims lade,
Och sonen af en fattig slaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
