Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. V. A. Strandberg (Talis Qualis) En literaturhistorisk studie af E--d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasta på de hänvisningar, som af STRANDBERG gjordes,
hafva sedermera blifvit framstående konstnärer. Låtom
oss skärskåda några af dessa hans kritiker. Först
i 1856 års årgång af Dagbladet började de egentliga
genomgående kritikerna af STRANDBERG. När Moliéres
»Skola för äkta män» i början af 1856 gafs å
Kongl, teatern, skref STRANDBERG öfver detta
stycke en ypperlig kritik, der han på ett särdeles
intressant sätt belyser Moliéres diktning. När Georg
Dcililqvist i Mars samma år gaf en dramatisk soiré,
hvarvid åtskilliga scener ur Börjessons, Eidderstads
m. fl. arbeten gafs, blef en kritik öfver denna soiré
synlig, der Dahl-qvists stora förtjenster rättvist
erkändes. Den, som råkade illa ut för STRANDBERGS
många gånger skarpa kritik, var Joh. Börjesson. Då
1856 hans »Solen sjunker, eller Gustaf I:s sista
dagar» gafs å Kongl, teatern, skref STRANDBERG
deröfver en lång skarp kritik. Börjesson, som fann
sig deraf förnärmad, försvarade i Dagbladet sin sak,
och menade att Shakespeare var hans föregångare,
men härpå fick Börjesson af STRANDBERG ett skarpt
återsvar, der STRANDBERG säger: »Det är just mödan
vardt att tala om de »rent menskliga passionerna»
och ställa sig bakom Shakespeares strålande harpa,
med en dramatisk barnfiol i handen, der strängarna äro
så löst skrufvade.» Öfver samma författares »Ur Carl
XII:s ungdom», som nppfördes 1857, skref STRANDBERG
en kritik. »Stycket», - säger han, - »räknar 5 akter;
det har således 4 akter för mycket, och detta är
dess hufvudsakliga fel.» - »Slå vad, att en fransman
gjort ett lustspel - i l akt - af hvad som här blifvit
ett femaktsdrama! Och han hade icke misslyckats.» -
Öfver Oehlenschläger s »Axel och Wal-borg», som gafs å
d. v. Mindre teatern (numera dramatiska) 1856, skref
STRANDBERG tvenne kritiker. Sheridans »Rivalerna»,
som gafs samma år å Kongl, teatern, klandras på ett
dräpande sätt för öfversättningen. »Nu kan det vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
