Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud har vuxit för vår inre blick omätligt efter
Jobsbokens och Sjuttiotredje psalmens dagar. Gud
har vuxit för den kristnes erfarenhet. Att söka
rättfärdiga Guds handlingssätt i världen och att ställa
den Allsmäktige till rätta är en förhävelse, som
skulle vara enbart förmäten, om den icke vore
sanningssökande och tragisk. Hur skulle vi små
eländiga jordkryp med vår begränsade synkrets, hur
skulle vi, som vistats på ett eller möjligen två av
tillvarons oräknade plan, kunna överblicka och
bedöma Guds handlingssätt. Egentligen funno både
Sjuttiotredje psalmens diktare och Jobsboken den
enda lösning på lidandets gåta, som människan kan
finna, om hon icke böjer sig i dov resignation under
ett skeende, som är för henne det blinda
sammanhangets meningslösa orsaksföljd. Jobsboken säger:
»Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men
nu har jag fått se dig med egna ögon. Därför tager
jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.»
(Job 42: 5—6.)
Forntidens underbaraste ord ur människosjälen,
kvald av hemsökelsen och av anblicken av världens
grymma orättvisa, läsas i Sjuttiotredje psalmens
slut. Visserligen anför diktaren den ganska
barnsliga och ovärdiga trösten, att de onda skola få en
ände med förskräckelse. Men här såsom eljest
uppenbara sig sanningsmomentet i vad människan
söker och finner, icke så mycket i det negativa som i
det positiva, heller icke så mycket i vad människan
med ofta förvillad och fumlig tanke utsäger och för-
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
