Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utser om andra, som snarare i det hon under
självrannsakan och gudsumgängets vaksamhet och
uppriktighet erfar för sitt eget vidkommande.
Psalmis-ten dömer i själva verket sin egen teodicé, sitt eget
försök att försvara och begripa Gud och Guds
vägar: »När mitt hjärta förbittrades och jag kände
styng i mitt inre, då var jag oförnuftig och förstod
intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.»
(Ps. 73: 21—22). Men han stannar icke i sin egen
oförmåga. Hans tanke kan icke överblicka
sammanhanget. Varken för sig själv eller för andra kan han
tolka orättfärdigheten i världen, där den fräcke ofta
har framgång och den samvetsgranne kanske
hem-sökes av bitter smälek, bittrare än han själv kunnat i
sina mörkaste stunder inbilla sig och frukta. Ändå
finnes det en positiv lösning. Den är helt enkel, det
svåra och det stora och det största är alltid enkelt.
Lösningen ligger icke inom det fattiga förståndets
råmärken, men väl i hjärtats tillit, ty hjärtat har
sin tankegång som kanske förståndet icke kan fatta
och klargöra. Psalmisten säger: »Dock förbliver jag
städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga
mig med ära. Vem har jag i himmelen utom digl
Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på
jorden. Om än min kropp och min själ försmäkta,
så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del
evinnerligen.» (Ps. 73: 23—26).
Den fromme siare som författat Fjärde Esra bok,
frågade med fasa i sitt hjärta, hur Gud kan uppe-
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
