Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av hjärtat haver jag dig kär:
Kom, milde Jesus, bliv mig när
Och mig med dig förena!
Ty i den hela vida värld
Är idel oro, sorg och flärd
Men frid hos dig allena.
Om än i kval min kropp och själ
Försmäktade, är du likväl
Mitt hjärtas tröst, min del, mitt allt;
Dig har jag trygg mig anbefallt.
O Jesu Krist, min Frälserman, :;:
Allena du mig hjälpa kan.»
(Sv. Ps. 221: 1.)
Låt oss lyssna till en samtida diktare.
Försynt och varsamt, men med sanningens och
verklighetens outplånliga signatur har han under
livets törnroskransar, med skuggorna framför oss
och de anklagande minnena bakom oss och det
okända omkring oss och hjärtats trångmål och
dess heta brand och smärta i oss, anat och sett
domaren, som är Frälsare och Vän.
Ditt väsen kom mig när i dagens glans
Blott som en bländande och snabb vision,
Men närmre under kvällens törnroskrans
Och närmast som en andedräkt, en ton.
Nu står mitt Umbrien, skuggans land, framför mig;
Jag kräver ej att se dig, blott jag hör dig,
Blott då och då du bär min själ ett bud,
Min vän i vind och skymning och min Gud.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
