Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna aldrig fordra nog mycket av oss själva. Job
frågade efter lidandets orsak. Han kunde icke finna
hos sig själv något, som motiverade en sådan
straffdom. I Nya Testamentet är självbedömandet
djupare. Visserligen kunna vi se, hurusom lidandet har
även annan och högre mening än att vara endast
straff. Det kan vara en prövning, en luttring, det
kan till och med vara en försoning, ett offer,
som den helige frambär till lösen och hjälp för
många. Om andra och särskilt om denne
Herrens lidande tjänare måste vi säga med
Jesaiasbo-kens femtiotredje kapitel: »Denne har intet ont
gjort.» Men så kunna vi icke bedöma oss själva.
Vi kunna icke i likhet med Job taga anstöt och
åberopa vår oskuld. Vi måste taga emot straffet
och domen. Gud har låtit oss känna, huru hög och
sträng hans fordran är. Vi lida det våra gärningar
äro värda. Den botfärdige rövarens skuld var
brutal, påtaglig, utvärtes. Men det fanns tillräckligt
mycken redlighet i hans sinne, för att han skulle
ställa sig under en sedlig rättsordning och
världsordning och erkänna sin skuld. Genom att ställa
in oss själva i rättfärdighetens sammanhang söka vi
upprättelse på bekostnad av varje egen värdighet.
Straffet tjänar heller icke endast till förbättring.
Utan straffet är ett sedligt behov för brottslingen.
Han måste erfara straffet för att kunna vinna
upprättelse. Det är synd om den som gjort något ont
och inte får lida straff därför.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
