Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner lig förening med folklivet och även, vad som är
betydelsefullt både för släktets och kristendomens
historia, med statslivet. Mycket kan sägas både för
och emot kyrkans form av nationell institution.
Kyrkans självstyrelse behöver utvecklas.
Härutin-nan uppvisar Europas evangeliska kristenhet två
typer. Å ena sidan den egentliga statskyrkotypen,
där ämbetena tillsättas uppifrån och kyrkans
förvaltning i mycket liknar det sätt, varpå andra
grenar av folkets liv äro tillgodosedda — denna
strängare statskyrkoprincip finnes i Tyskland, Danmark,
Norge och England — å andra sidan en nära
förbindelse mellan kyrkan och staten, vilken icke
utesluter ett större eller mindre mått av självstyrelse
hos kyrkan, som i Skottland, Sverige och Finland
utser församlingarnas tjänare efter en mer
demokratisk metod än vad fallet är i något annat kristet
religionssamfund, och i övrigt äger sina egna
organ i form av kyrkomöte och, vad Sverige och
Finland angår, konstitutionellt episkopat, det vill säga
ett biskopsämbete omgivet av medbestämmande
domkapitel, församlingarnas underhållsskyldighet
och förfoganderätt över helgedomar, kyrkogårdar
och så vidare.
För det tredje omnämner jag vår svenska
särställning, som i den enhetsrörelse, vilken tillhör
kyrkans heliga uppgift, kommer att mer och mer
göra sig gällande. Denna vår särställning kan
kortast uttryckas med orden Uppsala Möte 1593,
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
