Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom. Standard gick om vintern, när öster
sjöhamnarna stängdes av isen, med vinfrakter, mestadels
från Medelhavet. Som vanligt ombord på ångare,
som föra vin, skattades lasten under vägen rätt
försvarligt av besättningen. Det räknas, snart sagt,
som en oundviklig och naturlig sak. Men Wilhelms
samvete hade blivit uppväckt. Och vad som
närmast anklagade honom, var hans delaktighet i
vinstölden. Denna sak förhandlades med fartygets
befälhavare. Men för Wilhelm stannade ej oron vid
denna omständighet. Mer än en dag både talade vi,
läste och bådo tillsammans. Det var icke första
gången som Wilhelm förnam den gudomliga
andens verkan på sitt hjärta. Han hade ett fromt hem.
Fadern var död vid barnens minderårighet. Allt,
vad Wilhelm och hans bror meddelat mig, vittnade
om en obegränsad vördnad och kärlek för en
bedjande mor, som icke nöjt sig med att under
strävsamt arbete och försakelser draga fram en talrik
barnskara till dugliga och nyttiga människor, utan
även med en mors tåliga ihärdighet burit dem fram
på bönens armar till vår Gud, Jesu Kristi fader,
som ensam kan frälsa oss till ett verkligt och evigt
liv. .Wilhelm hade en gång varit framme i nådens
ljus, men åter fallit tillbaka i skumhet och dunkel.
Jag fick den höga förmånen att åse, huru Gud
bragte sitt verk till ny växt och mognad i hans själ.
En sommar, då Standard återvände, kom Wilhelm
och ville själv vara Jesu gäst vid den heliga
måltiden. Jag kan icke förgäta denna nattvardsgång.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
