Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos denne käre sjöman fanns då en lugn och stark
inre glädje. Fick han någonting till livs i vår kyrka,
så är det också visst, att han gav något. När jag
ser hans båda vaser bära friska blommor på vårt
altarbord, minnes jag de sköna och djupfärgade
blommor av tro och hopp och kärlek, som han lät
mig skåda i hans hjärtas helgedom. Voro de sköna
och varaktiga nog för att ej vissna ens för dödens
isande vind, berodde det på, att de icke voro
konstgjorda plantor, odlade i känslorusets och det
fromma självbedrägeriets drivbänk, utan Guds eget
verk, som efter ett smärtsamt plöjningsarbete
framvuxit i den omutliga, stränga ärlighetens jordmån.
I mitt sinne kommer Lars Linderots prövande sång,
som vi sjungit tillsammans:
Ingen hinner fram till den eviga ron,
Som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
Varpå vår salighet hänger.
Nattvardsgången ägde rum den 26 juli 1896.
Samma sommar återkom Standard på ännu en resa till
Calais. I min dagbok finner jag för den 21 augusti
följande anteckning, som det må tillåtas mig
anföra sådan den är:
»Det går bra med min vän Wilhelm på Standard.
Han har tagit frälsningssaken grundligt och äger
en förvånande förmåga av självrannsakelse. Han
kan icke lura sig på sig själv.
Wilhelm berättar om den tid, då han uppträdde
såsom fiende till de troende i sin hemtrakt, en icke
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
