Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även andra orsaker på djupet och grodde. Gå vi till
den nuvarande situationen, så finna vi, att varken
försonings läran eller nattvardsprincipen längre
utgöra åtskillnader.
En distriktsföreståndare i Missionsförbundet
uttryckte sig i följande sköna ordalag: »Liksom
framför kyrkans altare, bedes även i våra bönhus ’för
Kristi skull’, och ’genom Herren Jesus Kristus’
sä-ges till bekräftelse på bön framför kyrkans altare
lika väl som i våra bönhus.» Motviljan mot kyrkans
nattvardsgång har mistat sin anledning, i det att
nattvardsgång för vanans skull eller för anseendets
skull icke längre förekommer. Håller jag mig till
den stora frireligiösa rörelsen, som är samlad i
Missionsförbundet och som egentligen utgör vårt
problem, så torde två punkter vara de bestämmande.
Våra frikyrkliga bröder ogilla förbindelsen mellan
det svenska rikets organ och kyrkan. Men ännu
allmännare och mer betydelsefull torde skillnaden
vara i församlingsbegreppet eller kyrkobegreppet.
Man ser i Nya Testamentet en lag för kyrkans
samfundsbildning. De så kallade bibliska
församlingarna tillhöra föreningskyrkans typ, i motsats mot ett
folkkyrkligt ideal.
Böra icke sådana åtskillnader i uppfattningen
bliva föremål för inbördes respekt, saklig
diskussion? Behöva de störa samdräkt och samverkan?
Se vi på lärdomar från andra håll, blir svaret
avgjort nej. Men man vill icke lära av historien.
Endast den egna, ofta alltför dyrköpta erfarenheten är
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
