Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi gå undrande och speja i mörker över de
dunkla vattnen. Men när ögonen gråta sig skumma,
klarnar själens syn.
Till livets gränsland har allvarlig dödsåtanke
eller drömmande aning fört oss mången gång. Men
när erfarenheten obarmhärtigt tvingar oss dit med
våra kära, då de skiljas hädan, då blir livet
förvandlat. Ny ensamhet, ny tung sorg. Men även en
ny känsla, att Herren är levande, och att vi leva,
om vi eljest leva, under hans ansikte. Herren är
livet. Att känna honom nära, vore det än i
för-krosselse, eller i svidande ångest, eller i
dödströtthet, det är att leva. Det är att djupt känna livets
makt. Och vi tro’ och veta, att livets makt, livets
mening, Herren vår Guds mening och tankar, när
vi komma in i dem, äro kärlek och barmhärtighet.
Därför att han är livet, få vi ej stanna vid döden,
utan gå till livets sysslor, framåt, framåt, farande
efter det som ovantill är.
Låtom oss bedja:
Herre, allra mest tacka vi dig, för att du är till,
för att du är mäktig, för att du är oss nära. Tag
emot oss, hjälp oss att leva, hjälp oss att äga
varandra i kärleken, och att äga livet, nytt liv, evigt
liv i dig! Amen.
I Östermalms kyrka den sextonde december 1903.
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
