Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID IVAR EGGERT HEDENBLADS BÅR.
Av tjänaren fordrar man att han må
befinnas vara trogen.
(I. Kor. 4:2.)
Efter mer än ett tredjedels sekel ägnat åt sången
och musiken i ungdomens stad, stupade han på
sin post, medan den trötta handen ännu mekaniskt
sökte föra taktpinnen. Gärna unnade vi honom att
slippa en lång, avtynande otjänstbarhet, i hans
ställning en tung lott.
För tusenden och åter tusenden i Sverige och
utom dess gränser står det en obeskrivlig glans av
ungdom och högtid över namnet Ivar Eggert
Hedenblad. Den kommer nog icke så mycket från
minnet av den vårliga uppenbarelse, som med den vita
mössan på ostyriga lockar, ledde sångartåget till
Paris anno 78. Snarare kommer den av det
material, varpå han spelade. Den konstart, som han gav
så mycket av sin bästa möda, är i sig själv torftig
och arm på möjligheter. Men den med åren allt
hastigare förbiglidande ström av röster, som han
göt i denna form, var evigt frisk och klar. Är det
fulländning, vi alla ha att eftersträva inom våra
kall, så lär väl Hedenblad, om vi tänka på hans
bästa år, i denna mycket begränsade musikart icke
gärna kunna överträffas. Han förstod formen, och
han förstod dess här i Uppsala säregna innehåll. En
utomordentlig erfarenhet av manskörens dynamiska
14 Söderblom V.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
