Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleksbudet i bergspredikan. »Saliga äro de, som sörja
över de otrognas fördärv.» Det snarlika talmudiska
ordet, som Schöttgen anför till vår text ur Sifra fol.
174, 1, saknar just vad som är det genuina i Jesu
grundsats. Det lyder: »Om du ser en israelit, som
gläder sig över sin nästas olycka, är han
fullkomligt en otrogen».
Emellertid kan formuleringen av Jesu ord om
plikten att älska ovännerna icke tillåta något
missförstånd eller någon omtydning. För varje upplyst
kristen är saken här teoretiskt klar och behöver
icke vidare diskuteras, endast förverkligas. Den
enda förklaring, som här är av nöden, är den som
Alexandre Vinet ur sin egen erfarenhet gav rörande
fullgörandet av Jesu till synes omöjliga och
övermänskliga fodran, då han på Jesus tillämpade
Pascals ord om floderna, att »de äro vägar, men vägar,
som själva gå och bära oss, dit vi vilja gå».
Vid det andra budet däremot, om
äktenskapsbrott, möter oss den senast av Tolstoy företrädda,
vilseledande uppfattningen, att här skulle av Jesus
givas ett företräde åt det jungfruliga, ogifta
ståndet, ja, att detta, rätt sett, skulle av honom direkt
påbjudas. Tolstoy skriver i Efterskriften till
Kreuzersonaten: »Orden i Matt. 5: 28 hänföra sig icke
blott till kvinnan i allmänhet eller till systern eller
en annans hustru, utan företrädesvis till den egna
hustrun». Det förvända i en dylik tolkning ligger i
öppen dag. I det äktenskapsbrott, som Jesus
beivrar, förutsättes, att åtminstone en av parterna är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
