Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentliga knappast rum för olika uppfattningar. Vi böra
blott i förbigående lägga fingret därpå, att Herren
i de sistnämnda verserna ingalunda har upphävt
fastan som ett viktigt och nyttigt asketiskt medel.
Det förstod Luther tillfullo, och vi hava i den lilla
katekesen alltjämt en föga uppmärksammad
påminnelse därom. Ett bland de i Egypten nyligen funna
Jesusorden giver, såsom S. A. Fries framhållit i sin
redan omnämnda undersökning, ett viktigt bidrag
till vår kunskap om Jesu ställning till fastan.
Svårare är den andra hälften, v. 19—34, som i
det stora hela behandlar ett ämne: Jesu lärjungars
ställning till det jordiska goda, till omsorgen för
de timliga behoven.
Även verserna 22—23, som synes störa
sammanhanget, ägde måhända i sin ursprungliga,
arameiska form i Jesu mun ett samband med grundtanken
i det föregående och efterföljande, som fördunklats
i den grekiska gestalt, vari vi nu äga dem.
J.Lightfoot, Opera omnia II: 304, sammanställer talet om
det »ofördärvade ögat» och det »onda ögat» med de
vanliga talmudiska uttrycken »ett gott öga» och
»ett ont öga». Med det goda ögat betecknas
givmildhet, t. ex. Baba batra fol. 14, 4, där det bjudes, att
den som giver något, skall giva med gott öga. Det
onda ögat betecknar det giriga sinnet, som är
fastokat vid de timliga ägodelarne och ej vill släppa
dem ifrån sig. Man jämföre Matt. 20: 15 och
uttrycket 1 Joh. 2: 16: »ögonens begärelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
