Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - II Förkastandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Döparen sände bud med sina lärjungar och frågade,
om Jesus verkligen var Messias. Jesu svar lyder:
»Blinda få sin syn och halta gå, spetälska bliva rena
och döva höra» o. s. v. Det var lätt att taga anstöt
av honom, ty både denne Messias och detta
gudsrike voro olika dem man väntat sig. Även för
Jesus själv var denna olikhet en källa till mycken
inre kamp och strid. Frestelsen allt ifrån öknen till
Getsemane handlar därom. Men ett är visst: Jesus
var Kristus. Och en antydan om, huru hans rike
kunde vara närvarande, på samma gång som
väntan och bön om dess tillkommelse upptog tanken,
kunna vi finna i liknelserna om ogräset och vetet,
Matt. 13:24 ff., om noten 47 ff., om den
ansvarsfulla förlåtelsen, Matt. 18: 23 ff. och i andra
liknands framställningar. Riket är en verklighet, som
kommer till sin rätt först i den väntade
katastrofen. Men det är en verklighet. Jesus lever ett fullt
liv i det närvarande. »Han levde, förd av en inre,
omedelbar drift, han hörde och följde den
himmelske Fadrens stämma utan att spörja varifrån eller
varthän. Dunkel och otydlig låg framtiden
framför honom, men han lämnade åt morgondagen dess
omsorg» (Bousset). I märklig olikhet mot de
apokalyptiska synpunkter, som gjorde sig gällande i
en del av den dåtida judiska litteraturen och hos
Johannes Döparen, fann Jesus sin fröjd bland
människorna och i naturen. De fromme kallade
honom en fråssare och en vindrinkare. Hans blick
vilade med innerligt välbehag på fåglarne under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
