Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken Tertullianus förtäljer i skriften »De corona»,
syntes flera kristne nästan lika dåraktig, som han
syntes sina hedniska kamrater och förmän
hårdnackad och upprorisk, när han ej bekransade sig
till kejsarens ära.
Innehållet i Tertullani skrift »Om kransen» är
bekant. Vid ett utdelande av donativa, skänker, åt
hären uppträdde en kristen soldat utan krans.
Tertullianus vill bevisa oss i tolfte kapitlet, att alla
sådana soldatbekransningar stodo i bestämt samband
med avgudatjänsten och därför måste av envar
undvikas. Sådant var emellertid ej det allmänna
tänkesättet bland de kristna. »Man åberopade sig så gärna
på nödvändigheten.» Den omnämnde soldaten var
den ende bland många kristna kamrater, som ej
bekransade sig. Han kastades därför i fängelse. Om
hans vidare öde förtäljer oss Tertulliani dramatiskt
livliga skildring intet. Där säges oss endast, att den
genstörtige soldaten valt Kristi törnekrona i stället
för festens krans och därför kan vänta härlighetens
krona.
Det gällde ju vid detta tillfälle, liksom vid så
många av den gamla kyrkans martyrier, endast att
i lydnad för överheten företaga en ringa handling,
som hörde till samhällsbyggnadens
sammansättning. Man kan likväl spörja: Vem har mer gagnat
Kristi rike och mänskligheten, den uppstudsige
soldaten och många hans föredömen och efterföljare,
eller hans fördomsfriare trosbröder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
