Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Taga vi vår utgångspunkt i den kristna religionen
själv, komma vi till samma slutsats. Evangeliet i sin
sanning lär oss att akta och vårda alla de naturliga
ordningar, som det förefinner i världen, av Gud
fastställda för släktets liv och uppfostran på vår
jord. Familjen, fortplantningen, samhället med alla
de ordningar, som bidraga till dess fasthet,
sammanhållning och utveckling, äro såsom sådana
gudomliga instiftelser, inför vilka en kristen människa
måste stanna med respekt. En naturfientlig, lagiskt
förkonstlad eller qvietistiskt liknöjd religiositet är
så främmande som möjligt för Jesu kynne. Men
kristendomen kan ej bli stående därvid. Den vill själv
med sin ande genomtränga och helga de givna
villkoren för släktets liv. Ty Jesus tränger, såsom vi få
anledning närmare utföra med hänsyn till några av
hans bud, till de naturliga och mänskliga
förhållandenas kärna, så att det är mer än en fras, när man
säger, att det kristliga är det äkta mänskliga. Den
som något grundligare gjort bekantskap med andra
religioner, skall inse, att samma yttrande icke i
samma mening kan fällas om någon annan religion.
Men Jesu helgande inflytelse på det naturliga livet
kan även påträffa ting, som måste vika och
förändras. Kristendomen kan i längden icke stanna
inför dem, såsom den gamla kyrkan stannade inför
slaveriet.[1] Jesu härskareanspråk känna ingen gräns,
ingen annan gräns än den Gud själv i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
