Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om kärleken till fienderna är svårare att
kontrollera?
Huru, skulle icke en kristen människa få med
våld försvara sitt liv och sina lemmar mot ett
plötsligt övervåld? Om hennes rätt trampas under
fötterna får hon ej använda lagens arm till sin hjälp?
Skulle icke ett sådant förfarande vara att passivt
och meningslöst bortkasta de dyrbara gåvor, söm
heta liv och lem och egendom? Är det icke att göra
den kristne till en beskedlig stackare utan
motståndskraft och spänstighet?
Konsekvenserna synas leda till orimligheter. Var
skall gränsen sättas? Förståndet står stilla inför
Jesu ord och invecklar sig i motsägelser och
restriktioner.
Plötsligt träder för mina ögon en bild från den
heliga historien. Episoden berättas av ett
ögonvittne, så visst som Johannesevangeliet låter oss
steg för steg följa vår Frälsare under de sista
dagarna i och vid Jerusalem. Berättelsen om den
överväldigande inverkan, som Jesus, när han kom från
sin seger i bönkampen, gjorde på
tempelsoldaterna[1] och Judas och de andra, som kommo för att
gripa honom i Gétsemane, är ingen utsmyckning för
att till äventyrs bevisa Jesu gudom, utan en i sig
fullt sannolik och karakteristisk tilldragelse,
beroenda på Jesu personliga höghet. När Jesus sade:
»Det är jag», veko de tillbaka och föllo till jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
