Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Pröfva, innan du dömer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat än medgifva, att det allra dyrbaraste för oss
måste vara hoppet om ett bättre lif samt att man icke
kan vara lycklig annat än i samma mån man känner,
att man närmar sig ett sådant och att, liksom ingen
olycka kan bli för svår för dem, som känna sig fullt
förvissade om detta lif, icke heller någon verklig lycka
kan finnas till för dem, som icke skönja någon stråle
därifrån.
Att tvifla på odödligheten är därför en verkligt
stor olycka, som emellertid innebär en oeftergiflig plikt
att söka utforska sanningen. Men att både tvifla och
icke forska är att på samma gång vara mycket
olycklig och mycket obarmhärtig mot sig själf. För en
människa, som nöjer sig med att kvarstå i sina tvifvel, en
människa, som kanske icke blott öppet uttalar dessa
och vill göra sig stor öfver dem, utan till och med i
dem tyckes finna en källa till njutning — för en
sådan vet jag icke ens något namn tillräckligt
betecknande.
Huru kan man komma till en sådan förvrängning
i sin uppfattning? Hvilken lisa kan det väl innebära
att icke kunna finna annat än utsikter till hjälplöst
elände? Hvad kan det ligga för storhet i att endast
se sig omgifven af ett ogenomträngligt mörker? Huru
är ett sådant åskådningssätt möjligt för en varelse med
sundt förnuft? Så här ungefär tager sig hans
tankegång ut:
»Jag vet icke, huru jag blifvit försatt hit till
världen; och jag vet lika litet, hvad jag själf som hvad
hela denna tillvaro är för något. Jag finner mig i den
djupaste okunnighet om allt. Hvad är t. ex. denna
min kropp egentligen? Det vet jag icke. Mina sinnen,
min själ, ja, till och med det hos mig, som tänker
hvad jag just nu säger, som reflekterar både öfver sig
själf och den öfriga världen — hvad är allt detta?
Vet inte.
Och detta världsallt rundt omkring mig? Jag
hisnar vid tanken på dess storhet. Och i en liten
vrå af denna gränslösa rymd är jag fjättrad utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
