Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Pröfva, innan du dömer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veta, hvarför jag blifvit det just här och icke någon
annanstädes, utan att veta, hvarför min korta tillvaro
är förlagd just till denna och icke till någon annan
punkt af hela den evighet, som gått före eller hela
den evighet, som kommer efter mig.
Jag är en försvinnande atom midt ibland idel
omätligheter, en förbiskymtande skugga, som aldrig
vänder åter.
Det enda jag med säkerhet vet är, att jag inom
kort måste dö. Och likväl — det jag allra minst
känner till är just denna död, just detta något, som jag
icke kan undgå.
Likasom jag icke vet, hvarifrån jag kommit, så
vet jag icke heller, hvarthän jag går; men hvad som
är tydligt, det är, att vid skilsmässan härifrån jag
hemfaller antingen åt förintelse eller åt en vredgad
gudamakts våld. Hvilketdera, som kommer att inträffa, det
vet jag icke heller.
Sådan är min tillvaros beskaffenhet: idel
ömklighet, idel oförmåga, idel mörker. Och efter som så
förhåller sig, måtte jag väl göra klokast i att genomgå
detta lif utan att alls bry mig om att utforska, hvad
därefter komma skall! . . .
Det är ju möjligt att jag, beträffande åtskilliga
tvifvel, verkligen skulle kunna leta mig fram till någon
klarhet; men jag vill icke underkasta mig den möda,
som detta kostar, jag vill icke taga ett enda steg för
att komma därhän. Nej, jag föredrager att med
förakt se ned på alla, som slita ut sig på dylikt.
Utan förberedelse, utan fruktan tänker jag möta
den stora tilldragelsen. Utan all säkerhet för,
huruvida jag kommer att ingå i en evig tillvaro eller icke,
ämnar jag för min del helt lugnt inslumra i döden.» . ..
Det är sannerligen en heder för vår religion att
hafva sådana dårar till sina vedersakare. Deras
fientlighet mot henne är jämväl så litet farlig, att den
tvärtom bidrager till att bekräfta sanningen af hennes
grundsatser, nämligen människonaturens nuvarande fördärf,
samt återlösningen genom Kristus. Åtminstone bidraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
