Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Motsägelserna i vår natur samt arfsyndens verklighet bestyrka kristendomens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
ståller dem oändligt högre än den naturliga stoltheten.
Genom sin ofelbarhet och obesticklighet bevisar
därför kristendomen till fullo sin rätt att vara
månniskornas högste lärare och tuktomästare.
Huru är det då möjligt att icke med förtröstan
och hängifvenhet omfatta dessa gudomliga sanningar!
Ty kan det väl förnekas, att hos oss finnas
omisskänneliga drag af ett högre och fullkomligare lif? Och
är det icke lika obestridligt, att vi ständigt och
allestädes bära med oss vittnesbörden om vår ömklighet
och uselhet? Hvad bevisar då denna så djupt liggande
motsägelse annat än att dessa båda tillstånd äro en
lefvande verklighet? Och detta gör den med en styrka,
en tydlighet, mot hvilken ingen invändning är möjlig.
IV.
Vi kunna icke fatta vare sig fullkomligheten i
den första människans tillstånd eller beskaffenbeten af
hennes synd cecller möjligheten af dennas fortplantning
till oss. Det ena som det andra är något, som ägt
rum i ett naturförhållande alldeles olikt vårt eget och
som därför ligger utom gränserna för vår nuvarande
erfarenhet. Icke heller skulle kunskapen därom gagna
oss något för befrielsen ur vår olyckliga belägenhet.
Allt hvad vi härtill behöfva veta är, att vi äro
syndfulla, fördärfvade och skilda ifrån Gud, men att
möjlighet till frälsning och återförening med honom är
oss beredd genom Kristus.
v.
Kristendomen är underlig: den fordrar, att
människan skall erkänna sig usel, ja, alldeles fördärfvad
— och detta på samma gång som den ålägger henne
att söka likna Gud! Utan denna ömsesidiga motvikt
skulle känslan af hennes höghet göra henne yitterst
öfvermodig, medan däremot känslan af hennes läghet
alldeles skulle förlama henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
