- Project Runeberg -  Tankar i religiösa frågor /
150

(1911) [MARC] Author: Blaise Pascal Translator: Victor Modin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Strödda tankar rörande religionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

en för sig, kvarhålla näringen utan att låta den
öfvergå till de andra lemmarna, blefve de icke blott
orättvisa, utan äfven olyckliga, och de skulle snarare
hata än älska hvarandra. Deras fördel, liksom deras
skyldighet, består i att medverka till utvecklingen af
det totallif, som de tillhöra, och som hyser mer
kärlek för dem, än de hysa för sig själfva.

LVIII.

Att vara en lem i en kropp är att hafva lif,
varelse och rörelseförmåga endast genom kroppens lif
och för densammas skull. En lem, som är skild från
den kropp den tillhör, förvissnar och dör.

Likväl tror den sig vara ett själfständigt väsen;
och då den cj ser någon kropp, af hvilken den skulle
kunna bero, tror den sig endast bero af sig själf och
anser sig själf som centrum och kropp. Men som den
ej i sig själf har någon lifskraft, gör den misstag på
misstag. Den förvånas öfver det osäkra och
obestämda i sin tillvaro och inser snart, att den icke är
någon kropp, under det den likväl icke finner sig vara
lem af någon kropp. Slutligen, när den lärt sig känna
sig själf, är det, som om den komme hem igen, och
älskar då sig själf blott för kroppens skull. Lemmen
sörjer nu öfver och beklagar sina forna förvillelser.

Lemmen kan icke enligt sin natur älska
någonting utom sig annat än för sin egen fördels skull och
för att blifva herre däröfver; ty hvarje ting älskar
sig själf mer än det hela. Men genom att älska kroppen
i dess helhet älskar lemmen sig själf, emedan den själf
icke har någon tillvaro annat än just i och för
kroppen.

Kroppen älskar handen. Om handen hade en
egen vilja, så borde hon älska sig själf på samma sätt
som kroppen älskar henne. All kärlek, som därutöfver
går, är af ondo.

Man älskar äfven sig själf, då man älskar
Kristus. Man älskar Kristus, emedan han är den kropp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 15:36:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarrel/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free