Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Vår kunskapsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
är annat än en helt obetydlig punkt i jämförelse med den.
rymd, som de på fästet hvälfvande stjärnorna
kringsväfva. Men om vår synkrets här når sin gräns,
så går fantasien dock ännu längre. Fantasien
tröttnar likväl förr att uppdraga sina teckningar än
naturen att förse med nya, ständigt nya ämnen. Hela
denna synliga värld är blott ett försvinnande grand
i naturens omätliga famn. Vi kunna ej ens göra
oss den aflägsnaste föreställning om dess vidd.
Hur långt än vår aning må sträcka sin flykt,
blir allt, hvartill den når, dock endast ett noll, ett
intet mot den praktiska verkligheten. Det är en
oändlig sfär, hvars medelpunkt är öfverallt, hvars periferi
är — ingenstädes. Och detta, att vår inbillningskraft
svindlar vid minsta försök att fatta en sådan storhet,
må väl vara den tydligaste fingervisning på, hvad Guds
storhet innebär.
När människan härefter riktar tanken på sig själf,
bör hon besinna, hvad hon är i jämförelse med hvad
som finnes utom henne. Hon bör känna sig som
vilsekommen i denna aflägsna vrå af naturen. Och från
den lilla fläck, denna lilla vrå, där hon finner sig
instängd, må hon lära sig att till sitt rätta värde
uppskatta jorden, dess riken, dess städer och — sig själf.
Ja, hvad är en människa inför oändligheten!...
Och vill hon se ett annat under, ett under, som
icke år mindre häpnadsväckande, så behöfver hon blott
vända blicken till de obetydligaste föremål. Hos t. ex.
den lilla kålmasken skall hon upptäcka en mängd
oändligt små delar: ben med leder, ådror i dessa
ben, blod i dessa ådror, vätskor i detta blod, droppar
i dessa vätskor, gaser i dessa droppar, vid hvilkas
vidare sönderdelning hon skulle kunna uttömma alla
sina krafter i iakttagelser och betraktelser. Men vi
vilja endast tala om den yttersta gräns hon äfven på
denna väg förmår tränga till. Hon föreställer sig
kanske, att hon nu likväl måtte vara kommen till det
allra minsta föremålet i naturen. Det kan emellertid
visas, att hon endast nu står inför en ny afgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
