- Project Runeberg -  Tankar i religiösa frågor /
168

(1911) [MARC] Author: Blaise Pascal Translator: Victor Modin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Vår kunskapsförmåga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

hållpunkt. Sådant år vårt naturliga tillstånd, som
likväl alldeles strider mot vår innersta håg; ty vi
längta alltid efter att få en fast punkt, en säker grund,
för att på den bygga oss ett torn, som når upp i
det oändliga. Men grundvalen instörtar, och jorden
öppnar afgrunder under oss.

Låtom oss därför icke i naturen söka något
absolut visst. Vårt omdöme låter beständigt narra sig af
det bedrägliga skenet. Ingenting kan för det
ändliga bilda en orubbligt fast grundval, inneslutet som
det är mellan tvänne oupphinneliga oändligheter.

När man en gång rätt insett detta, torde man
komma att förhålla sig stilla, hvar och en på den
plats, dit naturen ställt honom.

Då detta mellantillstånd, som blifvit vår lott,
ständigt är oändligt aflägset från de yttersta gränserna,
hvad betyder det väl då egentligen för människan,
om hon vet litet mer eller mindre om tingenl Har
hon fått en smula mera kunskaper, kan hon
visserligen blicka omkring sig från en något högre
synpunkt. Men hon är dock ständigt lika aflägsen från
gränsen; och vårt lif kommer t. ex. ju ej ett steg
närmare evigheten, om det också räcker tio år längre.

Med hänsyn till dessa båda oändligheter
sammankrymper ju allt det oändliga till ett enda; och jag
inser icke, hvarför man skulle låta sin inbillning hellre
stanna vid det ena ändliga än vid det andra. Blotta
jämförelsen mellan oss själfva och det oändliga
förorsakar oss smärta.

. Om människan började med själfstudium, skulle
hon snart märka, hur oförmögen hon är att komma
vidare. Hur skulle väl delen kunna fatta det hela?
— Hon bör väl åtminstone sträfva att lära känna de
delar, till hvilka hon står i något förhållande? — Men
världsalltets alla delar stå i ett så innerligt förhållande
till och samband med hvarandra, att jag tror det
vara omöjligt att lära känna den ena utan den andra
eller utan det hela,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 15:36:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarrel/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free