Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Vår kunskapsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
uppfatta fullkomligt enkla föremål, vare sig de åro af
andlig eller materiell art.
Detta är orsaken, hvarför så många filosofer
sammanblanda föremålens begrepp och uttrycka sig
på ett andligt sätt om de materiella och på ett
materiellt om de andliga. Ty de säga helt djärft, att
kropparna sträfva nedåt, att de söka sitt centrum, att
de sky förskingring, att de frukta tomrummet, att de
hafva böjelser, sympatier och antipatier — hvilket
allt ju tillkommer endast andarna. Och när de tala
om andarna, betrakta de dem såsom rumuppfyllande
och antaga, att de förflytta sig från en plats till en
annan — hvilket ju endast kan sägas om kroppar.
I stället för att fatta dessa föremåls begrepp i
sin sanna renhet, inlägga vi i dem våra egna
egenskaper och trycka vårt dubbelväsens stämpel på det
som är enkelt.
Det tyckes ju, att när vi på detta sätt låta allting
bestå af ande och kropp, denna blandning skulle
åtminstone vara lätt för oss att förstå? Det är
emellertid just detta, som vi minst förstå af allt. Människan
är i sina egna ögon den underbaraste varelse i
naturen. Hon kan icke fatta, hvad kropp vill säga, och
ännu mindre hvad ande är, samt allra minst hur en
kropp kan vara förenad med en ande. Detta är
höjden af hennes svårigheter. Och likväl är det ju fråga
om hennes egen varelse!l
Detta är en del af de orsaker, hvarför naturens
kännedom blir så svår för människan. Hon är
oändlig på två sätt, men på samma gång ändlig och
begränsad. Hon fortlefver i oändlighet, men dör och
förgås likväl. Hvarje kroppsligt ting undergår
oupphörligt växling och förändring. Människan förnimmer
tingen endast så att säga i deras föregående. De hafva
sin början och sitt slut, men hon känner ingendera.
De äro enkla, hon består af två olika naturer.
För att gifva ett fullständigt begrepp om vår
svaghet, vill jag sluta med följande reflexioner öfver
vår naturs beskaffenhet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
