Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Vår kunskapsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
det att andra åter, som verkligen äro nära döden,
tycka sig alldeles friska, emedan de icke märka den
annalkande febern eller bulnaden, som håller på att
bilda sig.
När jag betänker, hur kort mitt lif är, jämfördt
med den föregående och den cfterföljande evigheten,
hur liten plats jag upptager, en plats, som jag ser
försvinna som ctt intet i den oändliga. mångfald af
rymder, som hvarken jag eller någon annan människa
känner — så blir jag förskräckt och häpen öfver att
befinna mig just här och icke någon annanstädes;
ty jag kan icke upptäcka något skäl, som talar mera
för den här platsen än för någon annan, för den här
tiden mera än för en annan. Hvem har då försatt
mig hit? Genom hvilkens makt och vilja har just
denna tid, detta rum bestämts för mig? .
Hvarför är mitt vetande så begränsadt? Hvarför
likaså min kropp? Hvarför är min lifslängd satt till
några tiotal af år och icke till lika många tusental.?
Hvad har naturen haft för skäl att bestämma denna
gräns för mitt lif, att välja detta tal hellre än något
annat inom oändligheten? Det finns ju ej något skäl
att välja det ena hellre än det andra, då ju det ena
icke gäller en smul mer än det andra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
