- Project Runeberg -  Tankar i religiösa frågor /
174

(1911) [MARC] Author: Blaise Pascal Translator: Victor Modin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Människans upphöjdhet öfver naturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Det är blickandet från dessa olika synpunkter
som gör, att människan blir så olika uppfattad, och
som är orsaken till filosofernas många tvister; ty den
ene förnekar hvad som förutsättes af den andre. Den
ene säger: »Hon är icke född till denna bestämmelse;
det märks på alla hennes gärningar, som ju strida
mot en sådan.» Den andre säger: »Hon aflägsnar sig
från sin bestämmelse, när hon nedlåter sig till dylika
gärningar.»

ILI.

Hvar och en har verkligen en så hög tanke om
sin egen själ, att det är honom outhärdligt att
härutinnan vara föremål för misskännande och förakt från
andras sida. Hela vår lycka är beroende af
medmänniskors omdöme i detta afseende.

Ärelystnaden är tecken till låghet i en
människosjäl, men på samma gång ett slående bevis för
människosjälens ursprungliga höghet. Ty hur mycket en
människa än må besitta här i världen, hur mycken
hälsa och andra förmåner hon än må förfoga öfver,
så är hon dock icke nöjd, om hon icke tillika äger
sina medmänniskors aktning. Ja, hon sätter
härutinnan så stort värde på andras omdöme, att, hur hög
ställning hon i öfrigt än må innehafva, det är henne
omöjligt att vara tillfredsställd, om hon icke äfven
i detta afseende intager ett högt rum. Att stå högt
i andras tanke är för människan ett lifsvillkor.
Ingenting förmår inom henne kväfva begäret därefter, ingen
drift är i människohjärtat så outrotlig som denna.

Till och med de, som mest förakta människan
och i sina åsikter ställa henne i jämnbredd med
djuren, vilja likväl åtnjuta andras beundran och
förtroende samt motsäga ju i och med en sådan åstundan
sig själfva. Naturens egen röst vittnar ju därigenom
hos dem själfva starkare för människans höghet än
alla deras teorier förmå göra beträffande hennes
låghet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 11 15:36:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarrel/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free