Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Människans inbilskhet och egenkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
annan sak!l Hur lång tid behöfs då därtill? En
tidrymd, som står i öfverensstämmelse med fåfängan och
ömkligheten hos oss.
VII.
Den, som vill riktigt lära känna människans
fåfånga, behöfver blott gifva akt på kärlekspassionens
orsaker och verkningar. Orsaken kan vara någonting
så obetydligt, att man ej vet hvad det är; men
verkningarna kunna dock blifva förfärliga. Detta något,
hur ringa det än är, sätter i rörelse hela samhållen,
furstar, krigshärar, ja hela världen.
Om Cleopatras näsa varit kortare, skulle hela
världen fått ett annat utseende.
VIII.
Är det icke förunderligt, att något så
iögonenfallande som människornas fåfänga kan vara så litet
kändt, att det kan förefalla besynnerligt, om man
kommer och säger, att det är dumt att vara ärelysten ?
IX.
Det karaktäristiska hos egenkärleken och det
naturliga jaget är att icke älska någon annan än sig
själf, utan endast taga hänsyn till egna fördelar. Men
hvad är att göra? Vi kunna icke hindra detta vårt
så älskade jag från att vara fullt af fel och brister.
Vi vilja vara stora, och vi finna oss små; vi vilja
vara lyckliga, och vi känna oss olyckliga; vi vilja
vara fullkomliga, och vi se oss fulla af brister; vi
vilja vara föremål för människornas beundran och
kärlek, och vi finna, att våra fel äro värda endast
afsky och förakt.
Den förvirring, hvari vi härigenom råka,
framkallar hos oss den orättvisaste och brottsligaste lidelse,
som det är möjligt att tänka sig. Vi fatta ett dödligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
