Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Människans inbilskhet och egenkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
hat mot denna sanning, som bestraffar oss och
öfverbevisar oss om våra fel. Vi skulle vilja tillintetgöra
henne. Men då det icke är oss möjligt att fördärfva
henne till hennes eget väsen, så fördärfva vi henne,
så mycket vi förmå, inom vårt eget och andras
medvetande; det vill säga, vi bemöda oss af alla krafter
att dölja våra fel för oss själfva och för andra samt
tåla icke, att man påpekar dem för oss, ja, vilja icke
ens själfva se dem.
Det är utan tvifvel en stor olycka att vara full
af fel; men det är dock en vida större olycka att
tillika icke vilja erkänna dem, emedan man då ökar
denna olycka med en annan, nämligen med en frivillig
förblindelse. Vi vilja ju icke, att andra skola bedraga
oss, och vi finna det ju orättvist, att de göra anspråk
på större aktning af oss än de förtjäna. Följaktligen
är det icke heller rätt att vi bedraga dem och att vi
vilja, att de skola akta oss högre än vi äro värda.
Häraf är klart, att när andra hos oss upptäcka
brister och fel, som vi verkligen äga, de ej göra oss
någon orätt, eftersom de ju icke äro orsaken till dem.
De göra oss tvärtom just en tjänst därigenom att de
sålunda bidraga till att befria oss från ett stort ondt,
nämligen blindhet för våra brister. Vi böra
således icke harmas öfver att andra, då de hafva rätt,
också känna till våra fel och känna oro för att vi
äro sådana vi äro, samt att de förakta oss, om vi
äro värda förakt.
Ja, så resonerar ett hjärta, som är genomträngdt
af billighet och rättvisa. Men hvad skola vi då säga
om vårt eget hjärta, när vi däri finna en alldeles
motsatt böjelse? Ty hvem kan förneka, att vi
beträffande våra fel verkligen hata sanningen och dem,
som säga oss henne, samt att vi tycka om, att
människorna blifva bedragna till vår förmån och att vi
vilja vara ansedda af dem såsom helt annorlunda,
än hvad vi i själfva verket äro?
Se här ett hemskt exempel i detta afseendel Den ,
katolska kyrkan ålägger oss icke att bekänna eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
