Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Människans inbilskhet och egenkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
uppenbara våra fel för alla, hvem det vara må. Hon
tillåter, att man döljer dem för alla andra människor
med undantlag af en enda, för hvilken hon anbefaller
oss att öppna vårt hjärtas djup och visa oss sådana
vi äro. Det är blott denne ende, som hon befaller
oss att vara fullt uppriktiga emot och hvilken hon
ålägger en obrottslig tystnad, något som gör att denna
kunskap hos honom är som om den icke alls funnes
till. Kan man väl gå längre i öfverseende och
efterlåtenhetl Likväl är människans fördärf så stort, att
hon finner till och med denna lag för sträng. Och
häri har man förvisso att söka en af hufvudorsakerna
till halfva Europas försättande i harnesk emot denna
kyrka.
Hur orättvist och oförståndigt är dock icke
människohjärtat, som kan ogilla att man vill förmå
det att gentemot en enda person göra hvad som på sätt
och vis vore rätt att vi gjorde emot allal Ty att
bedraga dem kan ju dock icke vara rätt?
Det finns visserligen olika grader i denna motvilja
mot sanningen, men man kan dock säga, att den
åtminstone i någon grad finnes till hos alla, emedan
den är oskiljaktig från egenkärleken. Och i detta
afseende är det en oriktig finkänslighet, som nödgar
personer, hvilkas plikt det är att göra anmärkningar
mot andra, att gå så många omvägar och mildra sina
uttryck så, att de icke stöta och såra någon. De äro
tvungna att framställa felen så obetydliga som möjligt,
att låtsa urskulda dem och att uppblanda
förebråelserna med beröm och bedyranden om tillgifvenhet och
aktning. Trots allt detta blir läkemedlet dock
obehagligt för egenkärleken. Denna intager så litet som
möjligt däraf, alltid motvilligt och stundom till och
med under hemlig motvilja mot den, som
framräcker det.
En följd häraf blir också, att ifall våra
medmänniskor hafva någon anledning att önska vara oss till
nöjes, de helst undvika att göra oss en tjänst, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
