Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Människans inbilskhet och egenkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
de veta vara oss oangenäm. De behandla oss därför
så, som vi önska att behandlas: vi hata sanningen,
och de dölja den för oss; vi älska smicker, och man
smickrar oss; »världen vill bedragas, och världen blir
bedragen».
Detta är orsaken, hvarför hvarje trappsteg af
medgång, som höjer oss i denna världen, mer och mer
aflägsnar oss från sanningen; ty man är mest rädd
att såra dem, hvilkas tillgifvenhet är fördelaktigast
och hvilkas ovilja är farligast. En furste kan vara
en visa för hela Europa utan att själf hafva en aning
därom. Detta är alls icke underligt. Att säga
sanningen är nyttigt för den som det gäller, men högst
ofördelaktigt för dem som säga den, emedan de alltid
bli hatade. Och de, som lefva tillsammans med
furstar, älska ju i allmänhet mer sina egna intressen än
de älska furstens, och följaktligen akta de sig noga
för att genom att alltid säga honom sanningen bereda
honom en fördel, som skulle lända dem själfva till
skada. ,
Detta onda är visserligen större och vanligare i
högre kretsar, men äfven de lägre äro ej befriade
därifrån. Alltid finnes det på något håll anledning
att söka göra sig omtyckt. Det mänskliga lifvet är
således en beständig illusion: man bedrager och
smickrar hvarandra. Ingen talar så om oss i vår närvaro,
som han talar om oss i vår frånvaro. Enigheten
mellan människorna hvilar blott på detta ömsesidiga
bedragande; och få vänskapsförbund skulle äga bestånd,
om hvar och en visste, hvad hans vän säger om
honom, då han ej är närvarande, fastän denne talar
uppriktigt och utan hetta.
Människan är således idel förställning, osanning
och skrymteri — både mot sig själf och mot andra.
Hon vill icke, att man skall säga henne sanningen;
och därför undviker hon själf att säga den till andra.
Och alla dessa böjelser, så stridande mot rättvisa och
förnuft, hafva sin innersta rot i hennes eget hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
