Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
hag någonting för så många alldeles ofattligt. Och
när allt kommer omkring, ligger den så högt afundade
lyckan i en furstes ställning endast däri, att man
ständigt bemödar sig om att roa honom och förskaffa
honom alla möjliga förlustelser.
Så beskaffadt är allt hvad människorna förmått
tänka ut för att känna sig lyckliga. Och de, som
härutinnan taga sig min af att vara filosofer samt
anse, att den är bra dåraktig, som på detta sätt kan
tillbringa hela sin dag med att jaga en hare, hvilken
de icke skulle vilja ge ett öre för, de känna alls icke
till vår natur. Denna hare skulle visserligen icke
kunna rädda oss från åsynen af döden och det elände,
som omger oss, men jakten räddar oss därifrån. Och
om människorna på den anmärkningen, att hvad de
så ifrigt eftersträfva ingalunda förmår tillfredsställa
dem, genmälde, att de däri endast söka en brusande
och nervretande förströelse, som hindrar dem från att
tänka på sig själfva, så skulle de lämna anmärkaren
fullkomligt svarslös. Men en sådan invändning göra
de vanligtvis icke. Hvarför? Jo, emedan de flesta
af dem icke känna sig själfva, emedan de icke veta,
att det icke är bytet, utan endast jagandet, som de
eftersträfva.
De göra upp för sig, att om de finge den eller
den befattningen, de därefter skulle komma att slå
sig i ro; men de känna ej till, hur omätliga deras
begär verkligen äro. De tro sig uppriktigt söka
lugnet och stillheten, men i själfva verket söka de endast
oron.
De hafva en hemlig instinkt, som drifver dem
att söka förströelse och sysselsättning utom sig, och
denna instinkt har sin grund i deras ständiga känsla
af elände. Likaså verkar inom dem äfven en annan
dunkel instinkt, som utgör en återstod af människans
ursprungliga höghet och som säger dem, att lyckan
blott finnes i friden och icke i oron. Ur dessa två
stridiga instinkter uppväxer hos dem en obestämd
längtan, som de ej kunna göra sig reda för, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
