Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
drifver dem att just medelst oron söka lugnet samt att
inbilla sig, att den tillfredsställelse de icke äga skall
komma, och att segern öfver vissa hinder, som för
tillfället ligga i deras väg, skall öppna dem porten till
frid och ro.
Så förgår hela lifvet. Man söker lugnet genom
att kämpa mot vissa hinder. Och har man omsider
öfvervunnit dessa, så blir det eftersträfvade lugnet
— outhärdligt. Ty antingen tänker man på de
lidanden, som äro för handen, eller på dem, som hota
att komma. Och äfven om man på alla håll såge sig
fullt betryggad, skulle ovillkorligen en känsla af leda
uppstiga ur hjärtats eget djup och fylla sinnet med
sitt gift.
Det råd man gaf Pyrrhus att njuta af den hvila,
som han genom så många mödor hade sökt, var
ganska svårt att följa.
Människan är ju så olycklig, att hon skulle
förgås af ledsnad, äfven om hon ej hade någon
anledning därtill, och detta endast på grund af sin naturs
egen beskaffenhet. Och så lättsinnig är hon, att, äfv2n
när hon har tusen verkliga anledningar till sorg och
bedröfvelse, det simplaste tidsfördrif kan vara nog till
hennes förströelse.
Men, frågar någon kanhända, hvad har man då
för glädje af dylikt? — Jo, den att för sina vänner
kunna i morgon skryta öfver att hafva t. ex. spelat
bättre än den eller den personen.
En annan åter anstränger sig i sin studerkammare
för att kunna visa de lärda, att han lyckats lösa ett
matematiskt problem, som dittills förblifvit olöst. En
tredje utsätter sig för de största faror för att kunna
berömma sig af den eller den bragden. I mitt tycke
är dock den ene lika dåraktig som den andre.
Slutligen finns det personer som till det yttersta
anstränga sig att göra anmärkningar mot allt sådant
— men icke för att själfva blifva bättre, utan endast
för att kunna visa, att de förstå sig på allting. Dessa
äro dock de tadelvärdaste af allesammans, emedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
