Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
handla mot bättre vetande, hvaremot man åtminstone
skulle kunna tänka om de förra, att de kanske skulle
öfvergifva sin dårskap, om de vore lika upplysta som
de senare.
En annan framlefver sitt lif utan att ha tråkigt,
emedan han dagligen spelar ett litet parti med låg
poäng. Men gif honom hvarje morgon lika mycket
pengar, som han kan vinna för dagen, med villkor
att han afstår från spelet — och han skall känna sig
riktigt olycklig: Man vill kanske påstå, att det är
spelet som intresserar honom och icke vinsten? Låt
honom då spela om ingenting — och retelsen är förpbi,
han skall finna samma spel ledsamt. Det är alltså icke
endast nöjet han söker. Ett stillsamt och lidelsefritt
nöje misshagar och uttråkar honom. Han måste bli
häftig och lura sig själf, ty han inbillar sig, att det
är honom ett nöje att vinna samma sak, som han alls
icke skulle taga emot, om den bjödes honom med
villkor att ej spela. Han måste få skapa sig ett
föremål för sin lidelse, ett föremål som retar hans begär,
hans vrede. Han måste hafva framför sig ett fantasifoster
att frukta, alldeles som barn, hvilka bli rädda för
sitt eget ansikte, som de nedsotat.
Hur kommer det sig, att denne man, som helt
nyligen förlorade sin ende son och som ännu i morse
var så nedstämd, nu redan tyckes hafva glömt både
sin sorg samt alla processer och tvister, hvilka eljest
pläga oroa honom? — Ah, det är väl icke underligt!
Han står ju och undrar hvilken väg det skall taga,
detta vildsvin, som hundarna i sex timmar förföljt.
Slikt kan vara alldeles tillräckligt. Hur bedröfvad
en människa än må vara, kan hon dock känna sig
lycklig, om man förmår locka henne till något
tidsfördrif — lycklig åtminstone så länge tidsfördrifvet
varar.
Likaså: hur lycklig en månniska än må vara,
hemfaller hon dock snart åt ledsnad och svårmod,
om hon icke roas, icke är upptagen af något nöje,
af någon passion eller retelse, som håller ledsnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
