Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
på afstånd. Utan förströelse ingen glädje.
Förströ-elsen bortjagar ledsnaden. Och det är just hvad som
utgör de förnämas lycka, att de hafva en mängd
personer, som roa dem, och att de hafva råd att bestå
sig detta nöje.
LII.
Att oförberedd möta döden är lättare än att
förberedd möta den utan fara.
IV.
Den lycklige skulle vara ännu lyckligare, om han,
såsom Gud och de heliga, icke behöfde någon
förströelse.
Visserligen. Men är det då icke att vara lycklig
att kunna njuta af en förströelse? — Nej, ty en
förströelse är någonting utifrån kommande, och den
glädje, som den framkallar, är följaktligen utsatt för
tusentals störande omständigheter, som förorsaka sorg
och bedröfvelse.
vV.
Det enda, som tröstar oss i vårt elände, är
förströelsen. Och likväl är denna det sorgligaste i detta
elände.
Det är förströelsen, som i främsta rummet
hindrar oss att tänka på oss själfva. Utan den skulle vi
hafva ledsamt, och denna ledsnad skulle drifva oss
att söka ett bättre och säkrare medel till glädje. Men
förströelsen roar oss och upptager tiden samt för
oss på detta sätt omärkligt ända fram till vår
dödsstund.
VI.
Människans lif är en kedja af vacklande, ledsnad
och oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
