Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Människans elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
XI.
Hvilken enfald att såga till en människa, som icke
känner sig själf, att hon skall söka likna Gud! ICcke
mindre enfaldigt är det att säga så till en person, som
besitter själfkännedom.
XII.
De flesta människor anse lyckan bestå i rikedom
och timliga förmåner, eller åtminstone i nöjen och
njutningar. Filosoferna hafva bevisat tomheten af allt
detta och hafva förlagt lycksaligheten än i det ena,
än i det andra.
Vissa bland dem uppräkna 280 olika slags godt.
De tvista om det högsta goda. Ut sis
contentus temetipso, et ex te nascentibus
bonis. Däri ligger en motsägelse, ty dessa filosofer,
nämligen stoikerna, råda oss till slut att själfva taga
lifvet af oss. I sanning, ett lyckligt lif detta,
hvilket man bör söka undfly som pesten!
XIII.
Som vår naturs beskaffenhet gör oss olyckliga
i hvilken ställning vi än befinna oss, så förespegla oss
våra begär alltid ett lyckligt tillstånd, i det de till
vår verkliga ställning foga bilden af nöjen och
njutningar, som icke äro förverkligade. Men blefve också
dessa en verklighet, skulle vi dock icke känna oss
lyckligare för det, ty då skulle åter i sin ordning födas
inom oss begär, som vore oskiljaktiga från det nya
tillståndet.
XIV.
Som människorna icke förmått borttaga döden,
bristen och okunnigheten, hafva de för att blifva
lyckliga hittat på den utvägen att icke alls tänka på dessa
saker. Detta är allt hvad de kunnat utleta som
botemedel mot så mycket ondt. Men detta medel ger
en mycket usel tröst, emedan det icke är ägnadt att
14. — Pascal, Tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
