Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Underliga motsägelser i människonaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Så lär då, förmätna, lär att känna, hvilken
paradox du är! Ödmjuka dig, vanmäktiga människotanke!
Var tyst, du blinda natur, och vet, att människan är
någonting oåndligt mycket mer än hvad hon blott
synes varal Låt, arme, af din mästare upplysa dig om
ditt verkliga tillstånd, hvilket du icke känner tilll
Hör, hvad Herren, din Gud, har att säga dig!
Ty om människan aldrig hade fallit, skulle hon
helt säkert i sin oskuldsfullhet äga både sanning och
lycksalighet. Och om hon åter aldrig hade varit annat
än fördärfvad, skulle hon aldrig hafva någon
föreställning om sanning eller lycka.
Vi arma människor — så mycket olyckligare, som
vi i känslan af den höghet, hvilken finnes inom vårt
väsen, hafva en föreställning om lycksalighet utan att
kunna nå den — vi hafva en aning om sanningen, men
besitta ingenting annat än lögn; vi äro lika
oförmögna att förblifva alldeles okunniga som att veta
någonting med visshet. Är icke allt detta bevis på,
att vi innehaft en viss grad af fullkomlighet, från
hvilken vi, tyvärr, fallit.
Vi fatta sanningen icke allenast med förståndet
utan äfven med hjärtat. Det är just med det senare
vi uppfatta själfva grundsanningarna. Och det kalla
förståndet, som icke kommer åt dessa, söker fåfängt
atl bekämpa dem. Pyrrhonisterna, som icke föresätta
sig något annat mål, arbeta förgäfves i denna
riktning. Vi veta, att vi icke drömma, hur omöjligt det
än är för oss att med förståndet bevisa detta. Denna
oförmåga hos oss ådagalägger endast svagheten och
otillräckligheten i vårt förstånd, men därför icke
osäkerheten i allt vårt vetande, såsom dessa påstå. Ty
kunskapen om själfva de enkla grundsanningarna,
såson att det gifves rum, tid, rörelse och mångfald,
är lika säker som någon annan kunskap, som vi kunna
resonera oss till. Och det är just i dessa hjärtats
och känslans förnimmelser, som förståndet måste hafva
sitt stöd och från hvilket det innerst måste utgå vid
sina slutledningar. Hjärtat eller känslan förnimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
