Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Belöningar och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talat om bör utsträckas till så olämpligt tvång
härutinnan. Ej heller bör man förhastat tolka som trilska
eller egenvilja det, som är det naturliga uttrycket
för deras ålder eller lynne. Vid sådana felsteg böra de
få bistånd och hjälp till förbättring såsom svaga
människor, som lida av ett naturlyte: ehuru man varnar
dem för detta, får man dock icke räkna varje återfall
som fullständig ringaktning för ens bud och strax
behandla det som trilska. Liksom svaghetsfel aldrig
böra vårdslösas eller lämnas obeaktade, så bör man
aldrig, ifall ej ond vilja är förbunden med dem, överdriva
eller mycket skarpt klandra dem, utan med mild hand
rätta dem så, som tid och ålder medgiva. Härigenom
få barnen se, vad som i varje särskild förseelse
framför allt är stötande, och så lära sig undvika det. Detta
skall uppmuntra dem att hålla sin vilja i rätt riktning,
vilket det främst kommer an på. Ty de finna, att detta
bevarar dem från varje kännbarare. misshag och att
de vid alla andra förseelser möta sin lärares eller sina
föräldrars vänliga intresse och hjälp snarare än deras
vrede och häftiga förebråelser. Bevara dem för lasten
och lastbara böjelser, så skall med varje åldersstadium
komma ett sådant allmänt uppförande, som passar för
den åldern och det sällskap, varmed de vanligen
umgås. Och allteftersom de växa till i ålder, skola de då
även växa till i uppmärksamhet och flit. Men för att
edra ord alltid skola hava betydelse och auktoritet för
barnen, så måste ni noga se till, om ni vid något
tillfälle skulle råka säga åt gossen att sluta upp med
någon till och med bara barnslig sak, att ni då
genomdriver er vilja och ej låter honom få herraväldet. Dock
såge jag, som sagt, helst, att fadern sällan satte in
sin befallande myndighet i dessa eller i några andra
fall, där icke böjelse för onda vanor föreligger.
Jag tror det finnes bättre sätt att göra sig gällande.
Mild övertalning med förståndsskäl — när det första,
nämligen underkastelse under eder vilja, är vunnet —
gör i de flesta fall mycket bättre verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
