Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHET. 137
den fullkomliga ensamheten, under hvilken man hör
tystnaden, som förblefvo Norrlands säregna skönhet.
Och det var denna oändliga stillhet, denna tigandets
andakt, hvilka häruppe så ofta framkallade
föreställningen om motsatsen, om Norrland som »framtidslandet»: en
föreställning, hvilken under dessa hvita nätter hos mig
väckte samma afsky, som hvarje misshandel af till
själf-försvar oförmögna varelser.
Ännu diktar i Norrland den stora vilda naturen det
epos, i hvilket människans verk försvinner som en prick.
Men snart skall människan äfven här lyckas
sammantränga naturen till endast ett tankstreck mellan sina egna
satsbyggnader!
Redan nu måste den, som söker det verkliga
Norrland, undvika de stora ångbåtslederna, järnvägslinierna,
turisthotellen. För hvarje år komma till Norrland allt
fler små själar, som störa den stora friden. För hvaije
år gör nyttan sig allt bredare på skönhetens bekostnad.
Liksom redan Norrlands skogar rusat ut för dess älfvar,
så komma också dess berg att brytas, dess forsar att
bindas, dess sjöar att sänkas, dess myrar att odlas.
Tännforsen störtar ännu fram som en vild naturmakt mellan
de grönklädda höjderna och de hvassa, svartblanka stupen
från hvilka den kastar sig med en så harmonisk lätthet,
att man tycker sig se ett jättebarns lek med fladdrande
dun, med hvirflande snö. Men den kommer att bli en
lika tålig träl som Trollhättan. Till Åreskutans topp
skall en bergbana föra skaror af stojande »bergvandrare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
