Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
af altruism och hans altruism af egoism. Den människa,
hvilken utvecklar sig efter harmoniens ideal, vill lika litet
för sin utveckling eller lycka obetingadt offra andra
människors, som hon för deras utveckling eller lycka vill
offra sin egen. Hon söker tvärtom urskilja, när hennes
uppoffring skulle gagna alla andra och skada blott henne
själf, eller när hennes själfhäfdelse skulle skada alla
andra och gagna blott henne själf. Hon söker i de fall,
där väl och ve äro blandade — och dessa fall äro de
vanligaste — att pröfva det rätta förhållandet mellan
hennes eget och andras väl eller ve, och först sedan hon
på guldvikt vägt detta förhållande vågar hon afgöra
själfhäfdelsens eller själfförsakelsens berättigande i detta
särskilda fall. Och hofl vet att alla fall äro särskilda,
att ingen allmän regel får vare sig hindra hennes valfrihet
eller fritaga henne frän valets nödvändighet.
Hon lyckas icke alltid välja rätt. Kedan att ofta
lyckas är möjligt blott för den, som af naturen eller en
allsidig utveckling erhållit den fina etiska instinkt,
hvilken träffar det val, som på längden mest främjar eller
minst hämmar så väl henne själf som andra.
Skaplynne eller erfarenhet komma att göra den ena
mer böjd att, i ovissa fall, offra sig själf, den andra att
offra andra. Det är alltid personligheten, som ytterst
afgör det sätt på hvilket en lifsåskådning efterlefves.
Endast den handling, som sker under åberopande af någon
viss lära, kan därför med full rätt vändas mot denna lära.
11. — Key.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
