Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Annars bör man på sin höjd draga den slutsatsen att, för
detta gifna temperament, har denna lara visat sig farlig.
Hänsynslösheten får dessutom intet verkligt stöd uti en
etik, hvilken visserligen förnekar att själfuppgifvelsen är
det obetingadt rätta — och anser den rätt endast efter
pröfning af de omständigheter under hvilka den sker —
men som heller icke betraktar en hänsynslös sträfvan
efter egen utveckling och lycka som det obetingadt rätta,
utan rätt endast efter samma slags pröfning.
Denna etik har tvenne företräden. Den motsvarar
lifvets och människonaturens mångfald på ett mycket
djupare sätt än den enbart hedniska eller enbart kristna,
och sålunda blir den på längden mest möjlig att
förverkliga. Men den blir äfven tillsvidare den strängaste, den
mest invecklade af all etik — det vill säga om den tages
med religiöst förbindande allvar. Och så måste den tagas,
om den af människorna skall kunna dana sådana
lefnads-konstens harmoniska företeelser, till hvilka vi redan sett
grundlinierna hos mänsklighetens härligaste gestalter,
dessa hvilka låtit oss ana framtidens människa: starka
nog att kunna vara fullkomligt goda, goda nog att kunna
vara fullkomligt fria, fria nog att kunna vara fullkomligt
lyckliga!
Att uppställa ett ideal, som man ej kan antaga att
hela mänskligheten skulle kunna uppnå, detta slöar
idealitetskänslan. Ty man lär sig betrakta idealet som det
outförbara och man hamnar sålunda i praktisk materialism.
Ett ideal må gärna vara så högt, att mänskligheten i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
