Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFHAFDELSE OCH SJÄLFOFFRAttDÈ. # 177
ställning som familjemedlem eller medborgare vi veta
nästan intet; en ensam och olärd man, som stod utanför
människolifvets högsta tillvarelsesätt, äktenskapet, utanför
kulturens högsta yttringar, vetenskap, litteratur och konst
— hur skulle han ha kunnat visa oss det idealmänskliga
på något annat område än sitt eget?
Därför gaf heller icke Jesus världen det absoluta
människoidealet, men väl den absolute idealisten.
Genom att i hela sin personlighet vara alldeles identisk
med sin uppgift, har Jesus inkarnerat o världslighet,
hängifvenhet, enfald, broderskärlek så som ingen annan. Från
honom utstråla de som eviga, personliga sanningar, men
icke därför som absoluta sanningar. Så länge fåglar flyga
under himmelen, liljor blomstra på marken och
barnaögon blicka oskuld, skola Jesu ord nå människohjärtan
och människosjälar, svalkande som sommarskurar, eldande
som vin, stärkande som bröd, väckande som hvita viggar,
lifgifvande som vårliga strålar, outtömliga som hafvet,
vida som himlen, långtonande som alla de djupaste
diktarord, siarord!
Men vi behöfva också andra än Jesu ord, behöfva
ord, som motsäga och därmed fullständiga hans. Sålunda
skall själen ena gängen verkligen hämta sin frigörelse af
att välsigna dem som förbanna; en annan gång däremot
skulle detta vara uppgifvandet af allt, som har värde i
vår egen personlighet. Ena gången kan vårt tal vara
det enkla ja, ja eller nej, nej. En annan gäng kan en
osanning vara en högre plikt. Ena gången kunna vi
12. — Key* +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
